Vi är framme i Chicago nu efter två dygn på ett tåg. Det var en upplevelse. Vi åkte igenom 7 delstater. Första morgonen började med öken och höga berg. Det var som en gammal Indian-film. Vi åkte förbi rancher och små, små städer. Det var helt absurt att alla ställen som ibland kändes som hämtade ur en Westerfilm. Tiden verkar ha stått stilla i vissa samhällen. Vi åkte genom bergskedjor, längs med Mississippifloden, och såg en hel del djur, bland annat präriehund. Tåget stannade några tillfällen. Längst tid fick vi i Albequrque i New Mexico. Vi gick omkring en del i downtown. På kvällarna åt vi middag i restaurangvagnen. Det var full servering med bra meny och hyfsade priser. Jag åt T-bone-stek första kvällen och kyckling andra kvällen.

 

Att sova var inte det lättaste. Vi satt i coach som innebar ett säte liknande första klass på ett flyg. Det var bra med plats, sköna säten, men inte helt lätt att sova. Jag har nog sovit i ett par hundra olika ställningar, med benen nästan inlindad i det nedfällbara bordet. Tyvärr har jag ingen bild på det. Jag lägger ut bilder på annat när jag får tid.

 

Chicago är jättehärligt. De firar St. Patricks Day idag, alla klär sig i grönt och Chicago-floden är grönfärgad. Folk är väldigt uppspelta och verkar mest se det som ett tillfälle att få festa, Irländare såväl som människor helt utan Irländskt påbrå. Vi tog en promenad ner till Lake Michigan på kvällen. Den är enorm. Det är helt omöjligt att förstå att det faktiskt är en sjö och inte ett hav. Du ser bara horisonten och på brädden sträcker den sig så långt det bara går, det går att se hur jorden faktiskt är rund och inte platt när man följer den efter horisonten. Typ. Om det går att förstå vad jag menar.