TÅG TILL CHICAGO:

Vi lämnade Los Angeles söndag-kväll vid 18.00, lagom till när Bolibompa startar. Vi strosade omkring i väntan på tåget. Mest tittade vi på ett jättegäng ungdomar som cyklade på trick-cyklar. De drog i väg i samlad trupp efter ett tag.

Först såg vi downtown L.A. försvinna i bakgrunden.

Det mörknade fort. Vi åt middag i restaurangvagnen. Andra kvällen fick vi äran att äta med en professor från Washington D.C. och en man från Los Angeles. Professorn betalade dricks. När vi gick därifrån stoppade han tillbaka det i fickan, lite så där osynligt. Han gjorde nog rätt. Servitören var ganska otrevlig.

När vi vaknade hade vi kommit till Arizona. Soluppgången i öknen var härlig. Vi åt vår frukost, alltså det vi tagit med oss; bananer, äpplen, nöter och sport-bars. Supergott. Väldigt mättande. I så där två timmar.

Vi stannade i Albequerque, New Mexico ett par timmar. Vi åt lunch och tittade in stadens affärsdistrikt. Ett tv-team undrade vad jag tyckte om nya borgmästaren. ”No comments” och att jag är från Sverige fick dom att snabbt stoppa en annan person.

Vårt tåg tankades när vi stannat i Albequerque.

Här åker vi över Mississippi-floden.

Det var mycket rancher och Lilla Huset På Prärien-land.

Ibland såg vi vårt eget lok när det fick motlut och slingrade sig upp likt en orm.

CHICAGO… Äntligen!

 

De firade alltså St. Patricks Day här i Chicago. Det är till minne av ett helgon som hette Saint Patrick tog jag reda på. I Irland är det deras nationaldag. Jag visste att de hade att göra med Irland och att de festade men inte mycket mer, resten av den lektionen måste jag slumrat till.

De tvättade fönster på ett högt hus. Jag blev alldeles skakig i benen bara av att titta på.

Brandchefen skyndar till sitt utryckningsfordon.

På vägen gick vi genom Millennium Park. Där hittade vi ett häftigt, blänkande konstverk som kallas ”the bean”. Chicagos skyline speglade sig fint i bakgrunden.

Vi var till Art Institute. Det är ett större museum. De hade Monet, Van Gogh och andra storheter. Jag gillade bäst en fotoutställning med en Armenisk-kanadensisk fotograf som fotat alla gamla Hollywood-stjärnor, författare och konstnärer. Både Ingrid Bergman och Anita Ekberg var med.

Även här har de med piratkopiering:
Det här är börssalen från Chicagos gamla börs.

Vi åkte upp i Sears Tower idag. Det är världens fjärde högsta byggnad. Den var högst fram till 1996. Skyskrapan är 442 meter hög. Vi hade båda svindel däruppe. De hundra våningarna tog mindre än en minut med hissen. Det slog lock för öronen. Väl där uppe var utsikten spektakulär. Det var bra att få en översikt över staden. Det kändes mycket lättare att orientera sig efteråt.

Byggnaden består av nio block. Två stannar på femtionde våningen, två på sextionde, osv, för att sedan en del av byggnaden fortsätter högst upp. Det är totalt 110 våningar.

Vi bor en bit från den höga svarta byggnaden med vita master, i mitten längst bort. Det är ett område som heter Gold Coast där många av de snobbiga varuhusen och affärerna ligger. Vi hade lite problem att hitta en restaurang i vår prisklass när vi kom igår. Det blev till slut pizza på Bloomingdales. Det var gott.

Det trekantiga huset är Metropolitan Correctional Center, dvs stadens häkte. Vår guidebok berättade att taket är en rastgård. Vi såg inga fångar. Ett galler täcker gården så inte fångar kan fångas upp av helikopter.

På den stora gräsplanen höll Barrack Obama sitt segertal när hann vann valet i höstas. Jag önskar att vi hade varit här då. Det hade varit mäktigt.

Jag poserade med presidenten. Det är Obamas hemstad så de säljer t-shirtar och knappnålar med honom överallt.